Höstrusk och myspys

Idag har det varit minst sagt varierande väder. Det började ganska soligt och "varmt" för att övergå till hårda vindar och regn vid 3-tiden. Jag hade inte något emot lite "ruskväder" eftersom jag satt inomhus med tända ljus och lyssnade på min nyköpta CD med julsånger på datorn samtidigt som jag jobbade. Mysigt.

Efter åtta år i England hade jag ännu inte fått köpt CD med julsånger, så efter morgonens Body Conditioning gick jag in på HMW och köpte en CD med julsånger av Frank Sinatra, Dean martin och Sammy Davis Jr. När de nu inte säljer Christer Sjögrens eller Tommy Körbergs julmusik så är de gamla rävarna det andra bästa valet, får inte julstämningar av nyproducerade jullåtar. CD:n har nu gått på repeat hela eftermiddagen.

Man fick till och med ett "pop up"-kort med julhälsning:-)
Idag har jag också försökt mig på att baka saffransbiscotti. De blev riktig lyckade, kanske inte tillräckligt torkade men smaken var det verkligen inget fel på. Ni hittar receptet här. Jag funderar på att göra chokladbiscotti också.
Jag åt ett par med smör på till min "kvällsglögg"
Ikväll hann jag också med att rensa på hyllorna i köket och torka bort all infettad smuts ovanpå köksskåpen (varför bygger de inte skåpen ända upp undrar jag?!). Inte så att dammet syns för utomstående, men det räcker med att jag själv vet att det finns där. Jag är van hemifrån att man ska storstäda kökssåpen och hyllorna inför julen så det kändes dags.

Måndagssysslor

Idag har jag hunnit både med det ena och det andra. Jobb fram till lunch, sen en tur till Clapham Junction där jag köpte ytterligare några julklappar samt lite annat ditt och datt. Nu är mina julklappsinköp i stort sett klara.

När jag kom hem igen jobbade jag ytterligare några timmar och sen var det dags för lite mer julpyntande,
Mitt lilla änglaspel som jag köpte i Köpenhamn åkte fram

och Lucia-följet i keramik som jag köpte i julaffären på Vanda flygfält i somras (bättre proaktiv än reaktiv:-). Imorgon tänker jag hänga upp julgardinerna och sen har jag satt fram de flesta julsaker som jag äger.

Ikväll gjorde jag en jättegod pasta till middag. Ni hittar LCHF-pastareceptet här. Kom ihåg att hälla ut "degen" på den bakplåtspapperklädda plåten genast, inte låta den svälla för då kommer det att bli 10 gånger svårare att breda ut den.

Jag gjorde en sås på det jag hade hemma som blev jättegod.

Pestosås med kyckling

2 portioner

2 kycklingbröst i strimlor

1/2 hackad rödlök/gul lök

2 stora matskedar grön pestosås

1/2 dl grädde

Salt och peppar

Stek köttet och löken i smör. När köttet är genomstekt, tillsätt pesto och grädde och låt koka upp. Salta och peppra och tillsätt pastan och värm upp. Mumsfilibabba.
Jag åt pastan med brysselkål eftersom jag hade en halv påse som måste ätas upp.

Efter middagen värmde jag en mugg med glögg (ni hittar glöggreceptet här), en mindre mugg den här gången:-)

DHL kommer lastat

I morse fick jag mitt efterlängtade paket från Sverige
fyllt med LCHF-godsaker som sötningsmedel (0 kolhydrater), mandelmjöl, LCHF-mjöl och vaniljpulver. Nu ska här bakas!! Lyckans svenskar som har en sajt som LCHF-butiken. Här i England finns inget förutom mandelmjöl, så det blir till att betala dyra frakter om man vill ha de rätta ingredienserna hemma. Nå, det gäller ju att prioritera och jag prioriterar hälsosam vikt och fungerande mage.

Minneshjälp och lussebullar

Vi vaknade alla pigga och krya imorse, dvs. utan baksmälla. Efter frukost åkte Mia och James hem och några timmar senare åkte Steve till sina föräldrar för några dagar så nu är jag home alone.

Min största rädsla när Steve är borta är att jag ska låsa mig ute, så för att hjälpa minnet på traven har jag satt upp en lapp på insidan av ytterdörren för att påminna mig om att dubbelkolla att jag har nycklarna med mig:).
Idag har jag också hunnit med att baka LCHF-lussebullar efter ett recept som jag hittade här. De blev inte lika fluffiga och gula som dem på "kreatörens" blogg men de smakade som riktiga lussebullar. Julen är räddad!!
Lussebullar och kaffe, perfekt mellanmål.

Klockan fyra var det dags för Zumba igen, den här gången med den nya instruktören. Jag var rädd för att hon skulle vara en av de "långsamma", dvs spendera en evighet på att instruera steg och ha massor av långsamma låtar så att man inte ens skulle bli varm men som tur var var mina farhågor obefogade, det gick verkligen undan och jag svettades.

Lördagen i bilder

Lillajulmiddagen igår var jättelyckad och alla åkte hem mycket mätta, man brukar göra det när man äter på Cirrik:-)

Några av oss började kvällen med en drink på den belgiska baren/restaurangen Belgo. Både maten och drinkarna där är bra, speciellt om man gillar belgisk öl, men nu nöjde vi oss som sagt med var sin drink.
Väl på restaurangen slöt även Ivonne och Seth upp med oss.

Efter den inledande villervallan med att besluta oss för vad vi skulle beställa från den lockande menyn och lite väntande kom först förrätterna och sedan huvdrätterna in. Varje portion är så väldigt färgrik och aptitretande att man börjar nästan dräggla vid blotta åsynen.

Jag bad Steve att ta ett foto av oss alla när vi fått våra rätter och efter ett antal misslyckade försök, när hälften av oss antingen satt böjda över maten eller inte syntes, kunde han äntligen samla allas uppmärksamhet.

Han lyckades också fånga ett gyllene ögonblick när James "stjäl" mat från Ivonnes tallrik under ett obevakat ögonblick:-D. För att undvika missförstånd, han hade Ivonnes tillstånd:-)
Så här glad är man sen när man har lyckats äta upp hela mixed grill-portionen, vilket verkligen är en bedrift för det är inte lite kött man får:-)
Efter middagen, vi skippade efterrätten för vi var alldeles för mätta, gick vi alla till en pub i närheten för ytterligare ett par drinkar.

En mycket lyckad kväll tillsammans med mycket goda vänner.

Lillajulmiddag

Ikväll är vi ett gäng som ska åka in till Richmond och äta och dricka gott på Cirrik. Det är ju iallafall lillajul och då tycker jag att man kan festa till det lite. Mia och James kommer att sova över hos oss för de bor i helt "fel" riktning från oss, nämligen sydost, och det är ingen vits att stressa med tåg eller taxi för att ta sig hem efteråt. De sista tågen går dessutom redan vid 12-tiden.

Jag fick en mindre chock tidigare idag när jag såg att de ringt från Cirrik och lämnat ett meddelande där de sa att de bara ville bekräfta vår bokning på 2(!) personer, inte 7 som jag bokade, och har bekräftelse för. Jag ringde genast tillbaka och kom efter några försök fram. Allt verkade dock ha varit ett misstag från deras sida. Puh...kommer dock inte att kunna pusta ut helt innan vi är där och ser att allt är i ordning.

Nu är lägenheten städad, lite fler julpynt framplockade och helgen kan börja!

Trevlig lillajul!

Nordafrikansk festmåltid

Igår kväll besökte Steve och jag den nordafrikanska restaurangen Azou i Hammersmith. Vi brukade tidigare äta där ganska ofta men hade inte varit där på ett år nu. Orsaken var att ägaren deltog i en av Gordon Ramsays TV-program och efter att det visades på TV var de konstant fullbokade och vi ville inte behöva boka 3 månader på förhand. Nu har det lugnat ner sig något och vi var på plats igen:-)

Vi blev välkomnade som gamla vänner när vi steg in genom dörren och ägaren kom ut ur köket för att prata med oss. Servitören visste till och med vilket vin som vi brukade dricka och kom fram för att tala med oss varje tillfälle han fick. Vi fick också en gratis drink när vi var på väg hem så vi kan verkligen inte klaga på bemötandet:-)

Maten var enastående god som vanligt. Allt var kanske inte LCHF-vänligt men jag lyckades kryssa mellan potatis- och frityrfällorna ganska bra.
Till förrätt åt jag Chakchouka som är en varm sallad med grillad paprika, tomater, kryddig lammkorv med mera. Jättegott, speciellt då jag normalt avskyr lammkött som pesten.
Till huvudrätt blev det kycklingtajine i underbar sås med oliver, potatis, morötter och zucchini. Vi satt där nästan till stängningsdags, främst för att Steve beställde in ännu en vinflaska efter att vi druckit upp den första (sker inte ofta:-)). Vi orkade dock hälften av den andra och tog hem resten.

Stjärnan i topp

Fredag, åh så härligt, nu kommer min inkorg att vara lugn i två hela dagar, skönt.

Ikväll tog jag de första trevande julpyntstegen och satte upp ljusstake och Nykarlebystjärnan. Se så fint den lyser i vardagsrumfönstret. I helgen kommer jag att sätta upp resten av pynten och mina röda julgardiner, som Steve inte gillar alls, tycker det blir för mörkt. Han har dock insett att det inte spelar någon roll vad han tycker i det här fallet, upp ska dom:-)
Ikväll provade jag på ett LCHF-recept på risgrynsgröt som jag hittade på en blogg. Bloggaren sade att "gröten" smakade exakt som julgröt. Jag är ännu inte helt övertygad men det kanske det beror på konsistensen på engelsk keso (lösare och mindre "ostkorn"), eller att jag kanske använde för mycket smör.

Här får ni receptet iallafall:

Tag en liten kastrull och smält lite smör på lagom värme. Tillsätt sedan ett halvt paket keso (125 g), två ägg och en matsked grädde. Jag satte ocskå i lite sötningsmedel men det kan man skippa om man vill. Rör sedan om medan det kokar (3:an eller 4:an på spisen) och servera när konsistensen blivit grötaktig.

Servera t.ex. med en skvätt skvätt röd mjölk/grädde och kanel. Nästa gång tänker jag prova med mosade hallon tror jag.

Småroligt:-)

Hittade den här bilden på min kusin Malins Facebook-sida och tyckte den var lite kul.:-)

Himmel för en, helvete för en annan

Låt mig presentera en av Steves absoluta favoriträtter; lättrökt torsk som kokats i vatten med smält smör över.
Jag tycker att maträtten är fruktansvärt äcklig! Det luktar rutten fisk när den tillagas och dess stora, slimmiga köttflagor ger mig kräkreflexer, eller på min dialekt, får mig att "tjöjas". Jag har nu tvingat Steve att stänga dörren till köket och öppna fönstret när han tillagar sin "delikatess" för annars stannar lukten kvar i lägenheten i flera dagar. Snacka om att smaken är som baken.

För övrigt så har jag nu druckit en halv mugg av min glögg och känner mig mer full än påverkad. Den visste var den tog.

Lillördag

I morse var det kondens på insidan av fönstret för första gången så nu är vintern på antågande. Det har varit ganska dimmig i flera dagar nu, vilket har lett till många avbokade plan på främst Heathrow och London City Airport, främst British Airways som inte verkar kunna flyga i något typ av väder. Vid 10 hade dock dimman lättat och när jag promenerade in till Clapham Junction för mitt månatliga kiropraktorbesök var det strålande solsken.

Jag börjar dock tvivla på att jag någonsin ska slippa min ryggvärk. Genast jag sitter en hel dag framför datorn så kommer den som ett brev på posten, men jag kan ju inte stå och skriva heller... Jag och Steve har nu bestämt oss för att köpa en ny madrass efter jul, senast, för den vi har är alldeles för mjuk. Vi köpte den för ca 2 år sedan och är en madrass med sk. memory foam som ju ska vara såååå braaa. Inte för mig eller Steve för vi har båda fått större problem med ryggen sedan vi köpte den.

Efter kiropraktorbesöket gick jag runt i affärerna i CJ och lyckades faktiskt hitta en del julklappar så nu är det inte mycket som saknas längre. Skönt.

Jag gjorde också en avstickare till Lidl för att hamstra norsk gravad lax och grekisk youghurt så till lunch blev det pannkakor med youghurt och hallon och till middag gravad lax med äggröra.
Igår gjorde jag lchf-glögg efter det här receptet. Jag har ännu inte druckit något utan tappade den direkt på flaskor när den kallnat. Jag smakade dock ett par teskedar och tyckte att den kanske blev lite väl sur men det borde kunna åtgärdas med lite Stevia sötningsmedel. Glöggen innehåller både rödvin och vodka och när jag satt i rekommenderad 3 dl vodka såg jag på flaskan att det var 50 %-vodka. Det lär bli många glada glöggstunder för mig:-)

Will Young

Tillbaka igen. Jag hade så mycket att göra igår att jag inte hann annat än jobba.

Tänkte jag skulle visa några foton från Will Youngs konsert i måndags som var riktigt, riktigt bra. Han kan sjunga den killen och humor har han också. Det enda negativa är att insläppet var kl 19 men han började sjunga först 21.15, så vi satt och bokstavligen nötte träbänken i över två timmar innan han började. De hade i och för sig två uppträdanden före också men dem skulle jag gärna ha varit utan. Helt ok, men inga jag skulle köpa en CD av.
Först på scen var en tjej som hette Jodie Marie. Bra röst men varje sång lät likadan:-)
Sedan kom en grupp som heter Lawson. Jag kände faktiskt igen en av deras låtar. Sångaren och trummisen var riktiga snyggingar så man kunde iallafall vila ögonen på dem i 45 minuter.

Över två timmar senare kom ääääntligen Will upp på scen och brände av en massa hitter men även mer okända låtar i cirka 1,5 timmar. Åldern på publiken var bred, alltifrån 15-65-åringar.




En mycket bra show, trots många timmars väntan.

I kö

Jag och Annika har inga numrerade sittplatser så därför anlände vi till konsertstället 1 timme före dörrarna öppnas för att förhoppningsvis få sittplats. Vi var ändå inte först i kö. 45 min kvar...tur att det inte är så kallt.

Helgen som gick

Så är det snart måndag igen, blää. Jag har dock roliga planer för imorgon, ska nämligen gå och se och lyssna till Will Young med Annika på Shepherds Bush Empire.

Idag har jag mest jobbat framför datorn, men jag tog mig iallafall ut till gymet för ett Zumba-pass på eftermiddagen. När jag kom dit fick jag dock höra att det var min favorit-Zumba-instruktörs sista pass:-( Hon har varit den absolut bästa Zumba-instruktören på mitt gym och hon blir mycket svår att ersätta, så jäkla typiskt bara för att jag gillade henne.

Efter gymet åt jag lite rester från gårdagens middag, stekt halloumi, proscuitto, sallad och ångkokt broccoli.
Nu sitter jag och Steve och tittar på en dokumentär där de balsamerar en man som donerat sin kropp till forskning. De vill se om de kan balsamera en kropp på samma sätt som egyptierna och få den att bevaras. Tur att jag redan har ätit middag är allt jag kan säga.

Gårdagens middag blev lyckad och det var så kul att träffa Carola igen. Steve gick ut på en pubrunda med en kompis så vi kunde sitta och prata ostörda.
Till förrätt stekt halloumi och proscuitto-skinka med rödlöks- och chillidressing.
Till huvudrätt gjorde jag grisinnerfile som jag fyllde med en blandning av riven ost, hackade torkade tomater och pesto. Jag lindade sedan in hela filen med bacon och tillagade den i ugnen i 225 grader. Till köttet serverade jag rättikagratäng och kokt haricon verts.
Till efterrätt blev det ännu en gång chokladterrin. Ni hittar receptet här. Den här gången använde jag mörkchoklad med apelsinsmak. Mums.

Det blev ganska många drinkar igår så jag har känt mig ganska seg hela dagen, egentligen ända fram till att jag gick på Zumba. Efter en timmes svettande senare kände jag mig ganska normal igen.

Skön lördag

Idag har det varit både varmt och soligt här i London, mera sådant säger jag. Jag längtar verkligen inte till att börja slåss mot möglet som trivs i fuktiga engelska hus ännu en vinter.

Jag har varit på benen hela eftermiddagen, först en timmes Body Attack, sedan matshopping, följt av förberedelse av maten till kvällens middag med Carola och sedan lite städning. Nu är nästan allt klart, ska bara förbereda rättikagratängen och sedan är det bara att sätta in allt i ugnen och låta maten sköta sig själv när hon kommer.

Hoppas ni har en trevlig lördag!

Out and about in Earlsfield

Efter att ha suttit och tryckt hemma och på Starbucks hela veckan var jag desperat efter att få se lite folk...och dricka ett par goda drinkar ikväll. Eftersom jag vet att Steve, som i sin ungdom drack en six pack innan han gick ut, fem dagar i veckan, inte längre är någon större bar- och pubfantast så krävde det lite kvinnlig list för att få ut honom.

Jag förberedde honom för vad som komma skulle lite tidigare idag genom att nämna att jag ville gå ut på ett par drinkar på kvällen. Mitt förslag ledde inte till någon större reaktion vilket jag förväntade mig, jag hade iallafall sått ett frö. Vid 6-tiden på kvällen frågade jag när det passade honom att vi skulle gå ut på ett par drinkar (eftersom mitt tidigare förslag inte hade resulterat i ett tydligt "nej" så tog jag det som ett "ja"...eller minst ett "nja".). Mitt förslag möttes av ett par djupa suckar som jag i min tur bemötte med ännu djupare suckar, 10 minuters sårad tystnad och ett förslag om att vi åtminstone kunde gå till vår lokala pub som ligger 1 minut från där vi bor. Han var tyst i 5 minuter (dvs. funderade över vad som skulle vara minst "plågsamt" för honom) och föreslog att vi skulle åka in till stadsdelen Earlsfield istället som ligger 5 min. bussresa från Wandsworth. Han hade inte besökt pubarna och barerna där på flera år och var därför intresserad av att kolla utbudet. Jag sade glatt ja, fixade mig på 10 minuter (så att han inte skulle hinna ångra sig) och 30 min senare satt vi på bussen.

Det blev precis en sådan fredag som jag önskade mig; goda drinkar, besök på olika pubar/barer och bra live-musik, och i gott sällskap naturligtvis:-). Steve var också nöjd, bara man får ut honom så flyter resten på.
Vi började på Bar 366, som naturligtvis ligger på 366 Garrat Lane. Jättemysig bar mittemot tågstationen. Efter ett par drinkar där fortsatte vi till puben The Wandle där de bjöd på levande musik.
"When I read about the evils of drinking I gave up reading". Håller helt med.
Två killar spelade akustiskt. De både sjöng och såg bra ut...vilket man förstår när man ser publiken på första parkett...idel kvinnor:-)

Vid 11-tiden åkte vi hem igen, passligt avslappnade och trötta.

Öl som lockbete

Vad krävs för att personer misstänkta för allvarliga brottska ta kontakt med polisen? Uppenbarligen bara några flaskor öl.

Jag läste idag att polisen i Derbyshire i England använt sig av en ovanlig metod för att få fast personer misstänkta för inbrott, stöld och allvarliga sexbrott. Polisen skickade helt sonika brev till dussintals personer som hållit sig undan lagens långa arm i flera månader. I breven uppmanades de misstänkta att ringa ett "marknadsföringsföretag" om de ville få en gratis låda med öl. Det som förbrytarna däremot inte visste var att telefonnumret gick direkt till Chesterfield polisstation.

I slutändan ringde 19 misstänkta telefonnumret och man kom överens om ett specifikt datum och tid när ölen skulle levereras. Jag kan tänka mig att förvåningen var stor när de istället för gratis öl blev de arresterade av poliser förklädda till ölbud.

Det kallar jag påhittigt:-)

Poliser förklädda som ölbud

Lyxmiddag

Ääääääntligen, vid tretiden kom internet tillbaka efter att ha varit stendöd i två långa dagar. Skönt, nu behöver jag inte sitta och nöta på Starbucks trästolar längre. Fruktansvärt när man jobbar hemifrån och inte har tillgång till arbetsverktyget, man är som en pianist utan piano.

För att fira internetets återkomst (kanske inte riktigt:-) gjorde vi en riktig brakmiddag på kvällen med rib eye-steak med vitlökssmör, gräddkokt brysselkål och ugnsrostad blomkål. Så otroligt gott, vitlöksstarkt (också vitlök på blomkålen) men gott.
Jag gjorde den gräddkokta brysselkålen på följande sätt:

2 pers

1/2 påse brysselkål

1 charlottenlök

2,5 dl grädde

Dela brysselkålen i mitten, hacka löken fint och stek båda i smör. Tillsätt grädde och koka tills brysselkålen blir mjuk. Salta och peppra. Det kan kanske vara en ide att koka brysselkålen halvmjuk i vatten först och sedan steka.
Här kommer receptet på den ugnsrostade blomkålen:

2 pers

1/2 blomkål

4 msk smält smör (eller rypsolja)

2 pressade vitlöksklyftor

chiliflingor eller lite chilisås

Sätt ugnen på 200 grader. Skiva blomkålen i 1 cm stora skivor. Sprid ut i en ungsform eller på bakplåtspapperklädd plåt. Blanda smör/olja, pressad vitlök och chili. Pensla blomkålsskivorna. Rosta i ugnen i ca 10 min tills blomkålen är mjuk.

Njut!

Mera Berlin

Här får ni äntligen fler bilder från vårt fantastiska veckoslut i Berlin, utan någon större röd tråd:-)

Vi åt god mat hela helgen. Jag hade redan på förhand bestämt mig för att bara äta tyska mat;italiensk, indisk och turkisk mat kan man äta i England. Första kvällen stötte vi på en restaurang som hette Tucholsky och som låg på en sidogata i stadsdelen Mitte. Det var fullt när vi kom in (ett bra tecken, betyder att maten är bra) men vi behövde bara vänta 10 min innan vi fick ett bord. Jag valde fylld lövbiff som var mycket god. Jag var mindre förtjust i deras potatisdumplings som hade lite konstig konsistens. Fanns dock på alla menyer som jag såg i Berlin.

Till lunch på lördagen blev det en tysk version av fritterad fisk. Vi besökte en mathall i sydvästra Berlin där man ställde sig i kö, sade (eller pekade i vårt fall) vad man ville ha och så betalade man enligt vikt. Jag gillar inte alls engelsk"fish and chips" eftersom jag avskyr smaken av torsk, här hade de dock använt en annan fisk som var jättegod. Till det valde jag hälsosam sauerkraut (surkål) för att väga upp den fritterade fisken som är ett no no enligt lchf. Egentligen hade jag velat ha några skivor grillat griskött som jag såg att de hade, men jag kom inte på vad grisskött och skiva hette på tyska så det blev den enkla vägen:-)
Reichstag måste man ju se. Jag försökte få Steve att ta foto med mig framför men det ville inte lyckas. Här består halva bilden av gräs...
...när jag sa att han inte skulle ta så mycket av gräset så zoomade han in och klippte av toppen och sidorna av byggnaden istället för att höja kameran...
Då tog jag över kameran igen för att få det som jag ville, utan mig dock.
Brandenburger Tor med något politiskt protesttåg.
Beer bike; bränn kalorier samtidigt som du halsar öl. Varje gäst hade sina egna pedaler och de tog sig framåt genom att trampa. Såg kul ut och roligt verkade de ha när de skränande susade förbi:-)
Ett besök på det judiska museet var obligatoriskt. Det var värsta säkerhetskontrollen för att komma in och vi måste skicka både jackor och väskor genom röntgen innan vi själva gick igenom metallsökaren. Den ovanstående bilden är någon typ av minnesmärke över alla som mördades under andra världskriget. Museet handlade inte bara om andra världskriget utan också hur de levde hundratals år före.
Det judiska tornet.
Efter allvaret på det judiska museet åkte vi in till Ritter Sports chokladaffär på Französische Strasse. Både Steve och jag älskar deras choklad så vi var i himmelriket. Man kunde också göra sin egen choklad om man hade tid att vänta 30 min på att det skulle stelna. Jag köpte bara ett par chokladkakor med mörkchoklad men Steve köpte nästan en av varje:-)
Korridoren till vårt hotellrum. Steve sa att den påminde honom om en scen från filmen Shining. Hotellet hette Leonardo Royal Hotel Berlin och låg ca 10 min promenad från Alexandersplats. Jag rekommenderar hotellet för servicen var bra och rummet rent.
Ut på ett par drinkar efter middagen i fina stadsdelen Prenzlauer Berg
På söndagen åt vi lunch på Prater som är ett av de få överlevande underhållskomplexen i Tyskland. Nu var det ganska lugnt där men på sommaren finns där en stor ölträdgård. Steve beställde wienerschnizel (blev tillslut tre under resan) som var stor som en stekpanna!
På söndagen åt vi middag på restaurangen Oranium som låg på Oranienburger Strasse. Jag hade bokat restaurangen via toptable. Underbart ställe, mysigt och mycket god mat. Portionerna var också mycket stora, speciellt min efterrätt:-). Till förrätt valde jag mozzarellasallad. Steve fick en halv kilo gravad lax på sin tallrik:-)
Till huvudrätt grisnoisetter och stuvad spenat.
Till efterrätt valde jag ostbricka och det var den största ostbrickan jag någonsin sett! Den bestod av 8 ostar, frukt och druvor. Den skulle ha räckt till åtminstone tre personer. Jag åt och åt men det verkade inte bli mindre på brickan och tillslut fick jag se mig besegrad:-)
På måndagen gjorde vi ett besök till den längsta återstående delen av Berlin-muren, över 1 km lång. Som alla släta ytor i Berlin så var den också täckt av graffitti.

Vi hann också med ett besök på Museum Insel (museumön). Vi gick inte till några av de större museerna denna gång utan Steve ville besöka DDR-museet. Där fick man se hur östtyskarna levde under 70- och 80-talet. Riktigt intressant måste jag säga. (TV-tornet syns till höger på bilden)
På Oranierburger Strasse kan man se små plakat på marken utanför hus där judar, som deporterats till koncentrationsläger, bott. På plakaten stod deras namn, födelsedatum, vart de skickades och om de mördades eller överlevde. Verkligen mycket sorgligt.
Sista måltiden under Berlinresan intogs på samma krog som vi intog första måltiden.

Jag rekommenderar verkligen Berlin. Trevliga och hjälpsamma människor, god mat och mycket att se. Något som Steve och jag också förundrade oss över var att det var så tyst där; ingen som skrek och ropade, knappt några sirener och ingen trängsel. Vi hade också otrolig tur med vädret, inte ett moln under alla fyra dagar vi var där.

Det blir nog fler besök dit, kanske redan under våren eftersom en av mina kompisar har börjat studera där.