Kväll i Angel

Snart helg, gud så skönt. Jag började dagen med ett par timmars jobb innan det blev dags för två timmar på gymet, först Zumba och sedan Pilates. Det ska bli skönt med en gymfri dag imorgon måste jag säga eftersom jag fortfarande har träningsvärk i hela kroppen efter tisdagens Body Conditioning.

Till lunch blev det dehär...

som förvandlades till en krämig och ostig pasta carbonara. Ni hittar receptet här.

Igår förmiddag såg det ut såhär, och det lär ska börja regna lika intensivt ikväll. Steve åkte just iväg för att träffa sin kompis på några öl i Twickenham. Jag är helt nöjd med att stanna hemma i stugvärmen med tända ljus. Jag har också Josh Grobans jul-CD Noel på repeat, hans röst är som bomull för öronen.

Här kommer lite bilder från gårdagens utflykt till den mysiga stadsdelen Angel i östra London. Jag tror Angel är den tunnelbanestation som ligger längst under jorden, iallafall är rulltrappan lång.

Som jag berättade igår så är Maria och Krister på snabbvisit till London för att gå på Robbie Williams konsert som går av stapeln ikväll. Imorgon åker de hem igen. Vi hann iallafall klämma in en middag igår kväll tillsammans med James och Mia. Vi åt på den italienska restaurangen Cafe La Divinia. Ingen 50 % rabatt denna gång men maten var helt överkomlig iallafall.

Jag är ju som jag sagt tidigare insnöad på mozzarella-ost. Jag gillar både konsistensen och den milda smaken. Här åt jag den med avocado, tomat och rucola-sallad

Till huvudrätt valde jag fyllda kycklingbröst med smör och vitvinssås. Jag bytte ut potatisen mot grönsaker. Morötter innehåller ganska mycket kolhydrater så jag åt bara ett par stänger av dem. Broccoli kan man däremot äta mycket av:-)

Väggarna i den mysiga restaurangen var täckta av gamla italienska filmaffischer

Efter middagen var Mia och James tyvärr tvugna att åka hem eftersom de måste upp tidigt till sina jobb följande dag. Vi som inte hade lika fullt schema gick vidare till en pub som Steve hittat på nätet som lärde servera många olika Ale, The Wenlock Arms. Det var en bit att gå och vi hamnade tillslut i ett kommunalt bostadsområde (som google translate översatte Council estate till), under renovering dock, men ändå inte det vackraste området i Angel/Islington:-). När man steg in i puben var det som att stiga in i en engelsk TV-serie på 80-talet och den har nog inte sett någon renovering sedan dess heller. När vi kom in noterade vi också ett litet hål på ett par centimeter i golvet innanför ytterdörren som gav en fri insyn till källaren 3 meter ner, inte riktigt "health and safety" där:-) Trots det hade den charm, allt behöver inte vara så välpolerat och fräscht

De sålde sandwichar med lite ovanliga fyllningar som saltkött och blodpudding.

Jag tror att vi var de mest "normala" kunderna i puben; där fanns både en man i illasittande kvinnokläder, en annan i kläder och frisyr som såg ut som om han stigit direkt ut ur 30-talet och lite annat löst folk:-)

Deras Ale föll iallafall Krister och Steve på läpparna:-)

Vi åkte hem lite före de stängde och när Steve och jag promenerade mot Angel tunnelbanan så gick vi förbi ett träd med vårkänslor som stod i full blom. Det är bara 5 månader för tidigt.