Ettårsfirande

Idag firade vi att Jenny bott ett år i London. Vi firade med kaffe, och i Jennys fall kaka, på ett mysigt cafe i Covent Garden. Jenny hade också köpt ett ljus att sätta i kakan:-) Jag tyckte att det var en fantastisk ide, livet är så kul man gör det! Efteråt trängdes vi en stund med turisterna i Covent Garden och jag tog henne till den svenska godisaffären Sugar Sin. Hon hade aldrig varit där tidigare och den bristen i allmänbildningen måste ju åtgärdas:-)

När jag kom hem bakade jag LCHF-frukostbröd, ostfrallor och fröbröd, så nu har jag så jag står mig en tid. Jag tröttnar aldrig på hembakat LCHF-bröd, de mättar och smakar så jävla gott.

Måste förresten visa en bild på mina nya stretchjeans som jag köpte på Marks & Spencer av alla ställen. De är senapsgula, perfekt höstfärg, och kostade bara 22 pund. Dessutom har de hög midja vilket är perfekt för mig.

Lyxig vardagsmat

Vardagen innebär vardagsmat och det är faktiskt alltid något jag ser fram emot efter några dagars frossande. Efter mitt gympass före lunch gjorde jag en mättande sallad på rökt och pepprad makrill, kokt ägg, fetaost, en tomat, gurka, spenat och ruccola och massor av olivolja (ingen olivfantast men oljan mättar länge och är trots allt hälsosam). Den salladen höll jag mig mätt på i 6 timmar tills det var dags för middag.

Det var ett tag sedan sedan jag gjorde blomkålsrisotto men nu var det dags. Jag åt den med stekt korv. Steve, som aldrig ätit min risotto tidigare, tog en munfull i ett obevakat ögonblick och sade förvånat att den är ju JÄTTEGOD och smakar precis som vanligt risotto!. Jag vet, svarade jag:-) Jag lär nog få göra en större sats nästa gång så att den räcker till båda, men då får han riva blomkålen på rivjärn för det är ett projekt i sig att göra det för hand:-) Skulle jag ha rum så hade jag köpt en hushållsassistent med rivmöjligheter.

På lördag åker Steve med sin kompis Dave till Belgien och stannar till måndag. Dave ska skjutsa en tonåring som ska delta i en cykeltävling där och frågade om Steve ville hänga med. Efter att ha kollat med mig om vi hade något planerat så svarade han ja:-) Nästa torsdag är det jag som åker utomlands för en långhelg i Stockholm.

Helgen i Cotswolds

Så är man tillbaka i London igen efter ett mycket avslappnande veckoslut på den engelska landsbyggden. En skön helg under vilken vi fick uppleva både sol och regn och mycket god mat och dryck. Det enda som var synd var att vi inte kunde hyra bil och se oss omkring då ingen biluthyrningsfirma i närheten var öppen på söndag eller måndag (helgdag), inte gick det någon buss till och från vårt hotell de dagarna heller (då vet man att man befinner sig på landet). Det enda sättet som vi kunde ta oss runt var genom att gå och då kommer man inte långt:-).

På söndag tog vi tåget från Paddington station till Cheltenham som ligger i hjärtat av Cotswolds. Vi hade ett par timmar på oss innan vi skulle ta taxi till hotellet (check in var från kl 2) och gick runt i stan som var större än vi trott. De hade också en stadsdel som hette Montpellier och som faktiskt hade lite franska inslag. Vi har ingen aning om varför de hade döpt en hel stadsdel i England efter en fransk stad. Själva staden var fin med massor av shopping och byggnader med fin viktoriansk och edwardiansk arkitektur.

Vi åt lunch på den här puben, jag valde tonfisksallad med äkta tonfisk.

När vi ätit tog vi en taxi till The Frogmill Hotel (gick ju inga bussar på söndagar...). 20 minuter senare och 20 pund fattigare kom vi fram till hotellet som verkligen var lika vackert som på deras webbplats.

Efter lite väntande på att receptionisten skulle dyka upp visades vi till vårt rum som låg i huvudbyggnaden. Det fanns inte många raka vinklar i rummet men det var jättecharmigt så vi var nöjda. Steve gjorde sig genast hemmastadd:-)

Vår utsikt

Allt var dekorerat i gammal stil, I like.

Hotellet kunde också ståta med en näckrosdamm...

Och eftersom hotellet är en gammal kvarn så fanns det också ett vattenhjul där

När vi packat upp gav vi oss ut på en promenad i omgivningen och upptäckte bland annat vad som måste vara Englands minsta postlåda som betjänade typ ett hus.

Innan vi gick ut frågade vi receptionisten om han kände till någon pub i närheten (ville inte äta på hotellet varje dag och kväll). Det gjorde han INTE (han verkade inte veta mycket, så säkert inte från området). Med min telefon och google map i högsta hugg försökte vi iallafall sikta in oss på de byar i närheten som såg störst ut (och med pubchans) och efter ca 2 timmars promenerande kom vi tillslut fram till en by som hette Andoversford och som var med PUB. Glädjen var stor:-). Senare märkte vi att den bara låg 15 min promenad från hotellet.

Vi satte oss ned med var sin drink i väntan på att restaurangen skulle öppna för kvällen. Vi var sugna på riktig pubmat men tyvärr så serverade de bara indisk mat på kvällarna. Nå, det fick duga. Vi beställde vid baren och sen satt vi i puben med våra drinkar tills de kom och hämtade oss. Jättebra service:-)

Vi kunde inte klaga på maten, den smakade precis som de skulle och vi blev proppmätta. Jag tog min vanliga sheesh kebab till förrätt...

och sedan tandoorikyckling till huvudrätt. Vi beställde inget ris, naanbröd eller annat kolhydratstinnt utan nöjde oss med tre olika sidorätter vilket var mer än tillräckligt. När den indiska servitören senare hämtade våra tallrikar berättade han att det var första gången han sett att någon inte beställt ris eller naan-bröd till:-) Får se hur länge det tar innan engelsmännen lär sig skippa kolhydraterna för mer mättande och hälsosam mat.

När vi kom tillbaka till hotellet gick vi till baren och bad att få våra gratis glas Prosecco (ingick i vår hotelldeal) och satte oss framför den öppna spisen och njöööööt.

Det är inte alla dagar man får njuta av en riktig brasa och det blev nästan rusning till sofforna framför brasan.

Följande dag började med en riktig engelsk frukost. Ser ni smörklimpen på min skiva blackpudding?:-) Jag fick också Steves skiva eftersom han inte gillar blackpudding och han fick mitt rostade bröd.

Efter frukosten gick vi ut på ännu en rekogniseringsrunda. De hade lovat ordentlig nederbörd senare under dagen så vi ville passa på medan det var uppehåll. De små samhällena var underbart vackra, alla byggda i gul sandsten. Också nybyggen gick i samma stil.

Så här fint var en busskur dekorerad till minne av drottningens jubileum

Byaanslagstavla med förlorade husdjur, cyklar till salu och kurser i filttillverkning

När vi kom hem igen beslöt sig Steve för att utnyttja möjligheten att bada i badkar. Vi har ju slängt ut vårt.

Nyduschade och uppiffade gick vi ned till baren för ett par drinkar innan vi skulle äta vår trerätters middag som också ingick i vår hotelldeal. Hotellet har nyligen köpts av kändiskocken Marco Pierre White så vi hade stora förhoppningar.

Vi blev inte besvikna, allting smakade fantastiskt!!

Min förrätt, grispate

Till huvudrätt åt jag lax med potatismos och dragonsås. Steve valde Shepherds pie som bland annat serverades med gröna ärtor med röksmak! Jag har aldrig smakat sådana tidigare och de var helt fantastiska.

Vi drack ett franskt bordeaux-vin till huvdrätten som var mycket gott. Inte jättebilligt men vi brukar unna oss när vi är på semester.

Till efterrätt valde vi båda rispudding som smälte i munnen. Nästan lika god som morsans men den här hade smaksatts med äkta vanilj. Skulle ha kunnat äta upp hela kastrullen!! Vi formligen rullade ut ur restaurangen och satte oss i baren för att dricka upp det sista av vinet. Platserna framför den öppna spisen var naturligtvis upptagna:-)

Följande morgon var det uttcheckning vid 11 och efter frukosten tog vi bussen (äntligen gick den men vi fick vänta i 30 min vid hållplatsen) in till Cheltenham. Vi hade ganska många timmar att slå ihjäl och hann både med att shoppa, äta lunch och dricka cream tea i ett äkta tea room. Sconesen var alldeles varma och smälte i munnen.

Tyckte att den här texten om deras "ohövliga" personal var kul, inte något man normalt ser:-) Jag kan dock berätta att de var hur trevliga som helst:-)

Vårt tåg gick halv 7 på kvällen och sedan var det två timmars tågresa tillbaka till London. En härlig helg som skulle ha blivit perfekt om vi bara haft tillgång till bil. Nästa gång.

På irrfärd till Richmond

Trevlig lördag på er. För mig har det känts som söndag hela dagen eftersom det blev en riktig utekväll för mig och Steve igår. Vi som hade planerat att vara hemma vid kl. 20 kom inramlande genom dörren först vid halv 1-tiden på natten. Så det kan gå.

Det blev några drinkar igår men inte alltför många ändå och jag mådde prima när jag vaknade imorse och gick på mitt Body Attack-pass på gymet som vanligt efter lunch.

Eftermiddagen har spenderats inomhus eftersom vi har haft både ett rejält åskväder och ordentliga skurar med jämna mellanrum.

Här kommer lite bilder från igår.

Vår främsta plan för vår Richmond-resa var att besöka en golvaffär. När vi äntligen kom fram till affären höll de på att stänga så vi hann inte se en enda golvplanka:-(. Vi gick då runt i några affärer tills det var dags för middag. Vi testade en ganska ny restaurang, tror jag, som hette Moomba och som hade specialerbjudanden på två och tre rätter.

Jag åt terrin på kyckling, svamp och purjolök som var inlindad i parmaskinka till förrätt. Den var inte dålig alls, trots att jag inte är så förtjust i rätter med gele.

Till huvudrätt åt både Steve och jag escalope på gris. Av någon orsak glömde jag fota huvudrätten men det beror säkert på att jag blev så chockad när jag såg att köttet var panerat!!. Det stod det inget om i menyn. Varför måste engelsmän alltid gömma rätter i brödsmulor?! Jag gillar INTE panerade och fritterade rätter, har aldrig gjort det. Maten blir alldeles för flottig. Irriterad skrapade jag bort all panering och åt köttet.

Jag nöjde mig med en dubbelespresso efter maten men Steve tog efterrätt som var citronpaj. Jag smakade ett litet hörn och den måste ha varit den godaste citronpajen jag någonsin ätit, fyllningen var underbart len.

Mätta och någorlunda belåtna beslöt vi oss för att ta ett par drinkar på en ny bar/restaurang som tidigare varit belgisk bar/restaurang. Stället heter Pig's Ears Craft Beer Cellar. Normalt brukar ett ställe ändras fullständigt när det övertas av ny ägare men inte den här. Förutom att en av väggarna målats och menyn blivit mer engelsk så var allt sig likt. Till och med baren såg likadan ut. De serverar dessutom massor av spännande öl. Eftersom jag visste vi skulle hit efter middagen så beslöt jag mig för att spara mitt kolhydratkonto för en veteöl istället för efterrätt. Jag dricker ju öl väldigt sällan nuförtiden och när jag gör det ska det vara någonting speciellt, jag skulle aldrig dricka Stella eller något annat vanligt utan det måste vara något man inte hittar på varje pub.

Veteöl från ett bryggeri i Bristol. Steve blev förälskad i samma bryggeris Ale som han sade var det godaste han druckit. Därför stannade vi längre i baren än planerat:-).

Månne en medlem av ZZ Top?

Några drinkar senare var vi på väg mot tågstationen för att kolla när nästa tåg gick men när vi passerade studentpuben The Lot föreslog Steve att vi skulle ta en avstickare dit. Jag köper sällan cocktails, tycker de är för dyra plus att man dricker dem för snabbt, men här var de ganska billiga (därför är ju puben populär bland studeranden:-). Vi köpte först en drink med vodka, Tia Maria och diet coke som jag inte tyckte var någon höjdare. Sedan såg vi ett par tjejer som köpt var sin!? pitcher, dvs kanna med cocktail och drack rätt ur dem med sugrör (varför använda glas liksom) så då köpte vi också en sådan, men inte var sin:-)

Jag föredrog att använda glas.

När man hällt i sig så mycket vätska så måste man till toaletten förr eller senare. I engelska pubar och barer hittar man sällan toaletten på samma våning utan den ligger ofta i källaren eller på första våningen, men det här var lite överkurs. Seriously?!

Kvällen slutade med att vi tog bussen hem eftersom det inte gick några tåg som stannade i Wandsworth längre.

Fredagsaktiviteter

Lugnt värre idag, men jag ska inte klaga, det är som tur är inte många dagar som dessa.

Till lunchen blev det samma goda sallad som igår. Favorit i repris. De som säger att LCHF-kost är färglös och ohälsosam har noll koll...såvida inte alla näringsämnen och vitaminer kommer från pasta/ris/potatis. Då är LCHF-kost jätteohälsosam.

Efter lunchen strosade jag runt i vårt shoppingcenter en timme och köpte lite ditt och datt; bomullsrondeller (kallas de så, de platta bomullstussarna?!), rem till resväska, blandade frön från hälsokostaffären att sätta i mina bröd, samt tre DVD-skivor. En av dem var första säsongen av Mad Men. Jag har inte sett ett enda avsnitt av Mad Men trots att alla bara äääääälskar serien. När de nu sålde alla säsonger så billigt på HMW så beslöt jag mig att slå till med den första. Kan vara bra att ha någon regnig höstdag.

Senare i eftermiddag har Steve och jag planerat att åka in till Richmond för att besöka en affär som lär sälja billiga trälaminatgolv. När vår polska byggare kommer tillbaka från semestern i mitten av september tänker vi boka upp honom att riva ut de heltäckande mattorna och sätta in trägolv en gång för alla. Vi har också funderat på att måla om väggarna i vardagsrummet, hallen och kanske sängkammaren. Färgen börjar se lite nött ut. Jag skulle gärna sätta upp en fondtapet i vardagsrummen istället för att bara måla om fondväggen igen, det borde till och med Steve och jag klara av:-) Få se om vi kommer överens.

Kokosolja som behandling mot bl.a. alzheimers

Sedan jag läst om kokosoljans fantastiska hälsoegenskaper har jag börjat tillsätta en matsked kokosolja i mitt morgonkaffe, förutom att jag steker i den osmaksatta varianten. Hur hälsosamt det kan vara kan ni se i det här klippet.

Notera, det är INTE det man köper i silverpaket i livsmedelsaffärer, det är processat och härdat utan det från hälsokostaffärer. Här kan ni läsa mer om kokosfettet på svenska (läs också kommentarerna).

Jobb och extra jobb

Snart långhelg, härligt. Eftersom vi kommer hem först tisdag kväll från Cotswolds så har jag jobbat undan deadlines för den dagen också så nu är det ganska tomt i mina inkorgar. Skönt när det är självvalt:-)

Jag har också hunnit boka en långhelg till Stockholm,6-9 september då jag ska hälsa på min kompis Minna som jag lärde känna på Hanken i Vasa (Svenska Handelshögskolan). Vi har inte setts på ett par år nu och all vår kontakt har skett via sporadiska email. Är så dålig på att emaila nuförtiden och eftersom jag har lätt telefonfobi så är telefonkontakt i princip utesluten:-)

Jag har också hunnit på en timmes Pilates så nu känner jag mig välstretchad igen.

Jag åt mitt linfröbröd till frukost vid 9 och sedan var jag inte hungrig förrän kl 15 då jag gjorde en sallad med bland annat stekt finsk fetaost- och svartpepparkorv, 1 kokt ägg, gröna bönor, fetaost, färsk spenat, ruccola, 1 tomat, gurka och olivolja.

Steve har, i brist på annat att göra, rensat avloppen i handfatet och duschen. Hans försök att rensa duschens avlopp ledde emellertid till två försvunna skruvar, sönderslaget kakel vid ena änden av duschkabinen (för att kunna sätta fast vattenröret som lossnade när han skruvade upp skruvarna som försvann) och läckage då han inte lyckades skruva fast golvsilen lika exakt som tidigare (med skruvar som han hittade i verktygsbacken) och det blev för stor spänning i avloppsrörets fogar med efterföljande läckage. Det verkar som han, efter många svordomar och slängda verktyg, fick stopp på läckaget tillslut. Vår polska byggare, som befann sig på semester när vi desperat kontaktade honom, lovade emellertid komma och kolla läget när han är tillbaka...och såga till ett nytt kakel. Att Steve tvingades slå sönder kaklet för att komma åt avloppet var emellertid byggkillens fel, för meningen var att han skulle lämna ett kakel på ena sidan ofogat så att vi skulle kunna komma åt avloppet och rensa bort hår då och då. Bra gjort av byggkillen iallafall att göra sitt bästa att hjälpa oss trots att han var på semester. Han svarade genast på Steves textmeddelande och till och med ringde vid ett tillfälle. Men nu förstår ni kanske varför vi betalar någon för att göra DIY istället för att göra det själva:-)

Till havs

Igår gjorde Jenny och jag en minibarrunda på ett par barbåtar. Vi var tvungna att passa på sålänge vädret är någorlunda varmt och soligt. Av någon konstig orsak så finns det inte alltför många flytande barer på Themsen vilket jag tycker är synd. Jag gillar att sitta och skvalpa omkring på vatten.

Den första vi besökte Tattershall Castle som är ankrad på första parkett, sevärdheter i alla vädersträck.

Maten är också mycket god där. Vi delade på en mezzetallring som vi avnjöt på däck.

Några timmar senare vandrade vi längs Themsen mot Lambeth Bridge där kvällens andra båt låg, Tamesis Dock.

En av många olympiska maskotar som finns utplacerade överallt. Jag tycker INTE att finguren är fin och allra minst söt med sitt stora stirrande öga.

Framme. Besökarna på den här båten var mer avslappnade i motsats till den kostymklädda klientelen på Tattershall Castle.

Senare på kvällen spelade ett live band nere i baren. Jättemysigt ställe.