Ny vinterjacka

Nu är lägenheten städad och lite av julpynten framtagna. Jag måste ännu få Steve att ge sig upp på vinden och hämta ner lådan med resten. Vi har ingen stege upp så han stiger på en stol, vidare på värmepannan och sedan häver han sig upp.

Igår köpte jag en ny vinterjacka på, surprise, surprise, Sainsbury's. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta några intressanta plagg där men se det gjorde jag. Jag har letat länge och väl efter en ny, lång och tjock vinterjacka till vettigt pris. Den jag har är lite tunn och jag har tröttnat på den grå färgen. Jag var däremot inte beredd att betala nästan 100 pund för en simpel vinterjacka som man tröttnar på efter en eller två vintrar. Den här är petrolblå och kostade 40 pund, som hittat! Den hade huva också men den var kantad med fuskpäls som inte gick att ta bort (försökte klippa bort stråna men det såg för jävligt ut) så då åkte hela huvan i skräpkorgen. Jag vägrar bära fuskpäls för jag tycker det ser så billigt ut när stråna spretar åt alla håll.

Lördag morgon, film- och mattips

God morgon alla! Här vaknade vi redan kl. 8 när några byggjobbare började tömma skottkärror på andra sidan gatan. Seriöst, har de ingen förståelse för att folk kanske vill använda helgen till att sova ut?

Började få ont i halsen igår och nu känner jag mig allmänt hängig. Hoppas att det inte blir värre än så, brukar inte bli det, men tänker för säkerhetsskull hoppa över Body Attacken (gick på den i onsdags så jag klarar mig) då man inte ska träna högintensivt när man har ont i halsen, men på Zumban tänker jag gå.

Har just avslutat min bastanta frukost med en lussebulle som pricken över i så nu står jag mig fram till julbuffen ikväll.

Glömde berätta om filmen The Family som jag var och såg på bio i onsdags med Robert de Niro i huvudrollen. Det är en svart komedi och den var ganska brutal men underhållande.

I veckan testade jag också ett nytt och gott pizzarecept med blomkål i botten. Man kan verkligen använda blomkål till allt. Pizzan klarade också "Steve-testet". Han tycker inte om blomkålsmak men den här gillade han, berodde säkert på att osten som jag använde i degen var vällagrad så den tog bort blomkålsmaken. Jag toppade pizzan med skinka, grönmögelost (fast inte på Steves sida, han avskyr dessertostar), lök, tomatkross och riven ost. Ni får receptet nedanför bilden.

Blomkålspizza
4 portioner

Ingredienser
4 dl riven blomkål (ca 1/2 blomkålshuvud)
Ost
1 ägg
2 dl riven ost
salt och peppar

Gör så här
Riv ett halvt blomkålshuvud (1 plåt). Blanda ihop blomkål, ost, ägg, riven ost och salt och peppar. Tryck ut blandningen på en plåt. Grädda 220 i ca 15 min. Ta ut och ha på favoritfyllning och sätt in i ugnen igen i ytterligare 10 minuter eller tills osten smält.

Stereophonics-konsert i O2-arenan

Igår var Steve och jag till den massiva O2-arenan i Greenwich, det var nämligen dags för Stereophonics konsert. De har gjort låtar som Maybe tomorrow som var ledmotivet till Oscarsbelönade filmen Crash (se officiella videon HÄR, Dakota (se videon HÄR), In a moment (se videon HÄR) Graffiti on the train (se videon HÄR), Violins and tambourines (se videon HÄR), Rewind (se videon HÄR) mm, mm. De har mååååååååånga hits men av någon konstig orsak har de ännu inte slagit igenom i Norden vad jag vet fast de har hållit på i fler år. Jag är helt förälskad i sångaren, Kelly Jones, röst, den är så sexigt hes (skitsnygg är han också tycker jag). Det otroliga är att han låter lika bra live som på CD.

Vi kom i god tid till arenan då vi planerat att äta äta en lätt middag där. Vi var emellertid inte de enda med de planerna för de var utanför varenda restaurang. Tillslut ställde vi oss ifallafall och köa till en och 30 min och en drink senare fick vi vårt bord. Jag beställde något med grillad kyckling, bacon och sallad, det visade sig vara sandwich trots att det inte stod det i menyn. Det blev mycket över när jag var klar.

Sedan var det bara att sätta oss på våra platser och njuta av fantastisk musik.

Snygging

Spela piano kan han också.

Tyvärr var vi tvungna att åka före de sista två låtarna för att undvika massexodusen till tunnelbanan.

Salt och sött

Så är fredagen äääntligen här och imorgon väntar mitt första svenska julbord någonsin på den svenska restaurangen Stockholm Deli. Det vattnades i munnen redan när jag läste buffemenyn, speciellt fiskutbudet.

Idag fick jag nöja mig med min egen mat vilken inte heller gick av för hackor. Det är fantastiskt hur länge jag håller mig mätt på mina LCHF-frukostbröd, jag tänker inte ens på mat vilket tidigare aldrig skulle ha hänt. Jag åt frukost kl 8 och först vid kl. 15 kände jag ett litet sug och började fixa till lunchen/middagen. Det blir billigt när man bara äter 2 gånger om dagen:-)

Idag testade jag ett recept på brysselkålsgratäng som bara blev för god, perfekt också till julbordet. Är ni lika förtjusta i brysselkål som jag så kommer ni garanterat att älska denna rätt. Visste ni förresten att bryssekål innehåller nästan dubbelt så mycket C-vitamin som apelsin och ni slipper sockerpåslag och uppfrätta tänder. Ni får receptet i slutet av inlägget.

Jag åt gratängen tillsammans med kycklinglever som jag stekte tillsammans med lök.

Nu är det inte långt till december och då är det saffran som gäller, denna himmelska krydda, så medan gratängen gosade till sig i ugnen svängde jag ihop en sats lågkolhydratsaffransbullar (kan också göras till lussekatter). Dom är så saftiga och goda och något jag bakar varje år. Ni hittar receptet i slutet av inlägget men den kommer ursprungligen från den här bloggen.

Jag provade också på att göra Irish Coffee för första gången ikväll men tror jag var lite ivrig med whiskeyn för hej vad den brände i halsen. Jag hittade receptet på den sockerfria Irish coffeen på den här bloggen.

Gör så här:
1 glas:

4 cl whiskey, jag använde Grant för det var vad jag hade hemma
8 cl starkt bryggkaffe
3 cl vispgrädde
1-2 tsk sukrin gold (eller vanligt brunt socker)

Koka kaffet och häll i värmetåligt glas med whiskey och sukrin gold. Ställ en sked i glaset när du häller i kaffet! Toppa med lättvispad grädde.

Eftersom kaffet blev aaaaningens starkt behövde jag balansera upp det med lite salt och då är torkat kött perfekt. Det innehåller inga kolhydrater (kolla på påsen eftersom det kan skilja sig mellan märken), ger bra tuggmotstånd och är högt i protein. Jag tycker de är jättegoda. Jag brukar köpa på mig ett antal påsar när jag besöker en corner shop/Indian shop/kiosk. Sist när jag köpte 5 påsar i olika smaker så frågade den indiska killen om jag gillar dem. Jepp sa jag.

Brysselkålsgratäng
8 buffeportioner eller 4-6 portioner som sidorätt till t.ex. kött (varför inte julskinka)

1 kg färsk brysselkål
1 kludd smör/olja till formen
3 ägg
3 dl grädde
2 msk senap
salt och svartpeppar
2 msk finhackad dill
8-10 grovt hackade valnötter
2 dl riven ost

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Ansa brysselkålen, skär bort roten och placera kålen i en smord eldfast form. Blanda ägg, grädde, senap, salt, peppar, dill och valnötter. Häll blandningen över kålen, strö över osten. Gratinera i ugnens mitt i ca 30 minuter eller till gratängen stannat och fått fin färg.

Lussekatter eller lussebullar
10 st.
4 ägg + 1 gula
2 msk sötning (jag använde Söterix som jag beställer från LCHF-butiken men annat går lika bra)
50 gram smält osaltat smör
1 dl grädde
1 dl kokosnötsmjöl
4 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 påse saffran 0,5 gram
1 äggvita för pensling
Flisad mandel (om du gör lussebullar)

Gör så här: 
Vispa ägg och socker  fluffigt, gärna bortemot 5 min. Ta i smälta smöret, saffran och grädden, vispa samman. Blanda de övriga torra ingredienserna väl och blanda/vispa ner dem väl i smeten. Låt svälla i minst 5 min. Rulla sedan 10 styck smala korvar och rulla dem till lussekatter (eller klicka ut degen i bull/muffinsformar. Pensla med lite vispad äggvita och strö över mandel. Grädda i 175 grader i ca 15 min.

Småutflykter och publuncher

Ännu en dag som spenderats mest framför datorn men också med ett par timmars utflykt till Wimbledon med Steve. Vi skulle inte köpa något speciellt utan åkte dit för att komma bort från lägenheten lite. Speciellt Steve har börjat lida av att sitta och stirra in i väggen från morgon till kväll eftersom hans ebay-business bara tar några timmar i anspråk per dag. Jag kan lätt jobba från morgon till kväll och registrerar knappt var jag sitter när det är som mest intensivt. Jag föreslog att vi skulle kunna sätta oss i något av de många kafeer som finns här några timmar i veckan och jobba, de har ju alla gratis Wifi nuförtiden.

Igår promenerade vi till Putney för ett par timmar och åt publunch och samma procedur idag. Pubmat är gott och jag hittar alltid något lågkolhydratalternativ. Är inne på engelsk frukost (serveras nuförtiden hela dagen) just nu så åt det både igår och idag men lämnade de vita bönorna och brödet kvar på tallriken. Gott, enkelt och mycket mättande. Jag har märkt att de ofta har "lågkalorialternativ" på menyerna men tyvärr innehåller de mer kolhydrater än de normala rätterna, förutom salladerna, så de brukar sällan vara ett alternativ för mig.

Skandinavisk söndag

Trevlig måndag på er alla! Här har vi återvänt till den grå vardagen efter fyra dagar fyllda av härliga kompisträffar.

Veckan slutade med ett besök på svenska kyrkans julmarknad i Marylebone tillsammans med Jenny. Vi hade tänkt börja med den finska julmarknaden som är absolut bäst eftersom de har ett större matutbud och är mer organiserade; man kommer in, får en shoppingkorg i näven av självaste prästen och så får man gå runt och plocka i lugn och ro innan man går till kassan. På svenska kyrkan måste man betala vid varje stånd vilket gör att det tar en evighet och det finns inte lika mycket ätbart heller. Ifallafall så var vi tvugna att skippa finska kyrkan, som ligger i södra London, eftersom de flesta tåg och tunnelbanor dit var annullerade under söndagen så det skulle ha varit ganska svårt att ta sig från södra till norra London. Det var iallafall mysigt att lyssna på alla julsånger och trängas bland stånden med julmat.

Ruljansen är i full gång

Det fanns massor av fina handarbeten och inte minst ljusstakar, men jag var inte beredd att lätta på plångboken såååå mycket:-)

Pepparkakor och bröd i mängder.

Glöggen var stark och god.

När vi trängts klart tog vi tunnelbanan till Oxford Circus och gick till Scandinavian Kitchen för en sallad med köttbullar för mig och glögg och lussekatt för Jenny. Tänker baka egna lågkolhydratlussekatter den här veckan, saffran är ju bara så gott. Efter maten så passade vi på att göra ytterligare några inköp. Jag köpte främst till Steve eftersom han ju inte har något emot att äta socker:-)

Idag har rörmokaren varit här så nu har vi varmvatten igen, gud så skönt. Han är tvungen att återvända imorgon för att montera ännu en grej som han var tvungen att beställa men satte fast en tillfällig ventil så länge. Imorgon blir det till att tvätta ett berg av kläder.

I farten

Långfrukosten är avklarad och snart är det dags för en svettig timme på gymet. Jag känner mig väl inte alltför mycket på G efter att ha varit ute och druckit vin både torsdag och fredag men det är nog bra att svettas ut alla slaggprodukter och jag kan ju ta det lite lugnare, nooot:-)

Så, lite om de två senaste dagarna då.

I torsdags träffade jag Mia på middag och drinkar i Farringdon. Vi testade en gastropub som låg inklämd mellan höga och moderna kontorsbyggnader. Den hette The White Swan och maten var verkligen fantastisk. Fast, jag skulle kanske inte betala fulla priset men med 50 %-rabatt var det hur bra som helst:-)

Middagen började med en amuse bouche, eller aptitretare. Det var en liten fiskbulle på smaksatt majonnäs, Gott.

Till förrätt valde vi båda tunnt skivad biff med fritterade lökringar, rödbeta och ost. Maten smälte i munnen. Det ser brutalt ut med fyra glas vin för två personer men vi beställde först var sitt glas i baren medan vi väntade på vårt bord och sedan beställde vi ett annat vin till maten.

Jag beställde fasanbröst med brödsås och annat smått och gott.

Vi skippade efterrätten men som avslutning på middagen kom de med lite olika sötsaker som man kunde äta medan man betalade.

Kontorsbyggnader kan se ganska fina ut i mörkret.

Efter middagen gick vi till en annan pub i närheten för en sista drink. Gubben längst fram hade en väldigt "intressant" mage, den såg ut som om den hade halkat nedåt.

Igår var jag, och Steve, på AW nummer två, den här gången tillsammans med Suss och hennes pojkvän Paul. Vi gick till en vietnamesisk restaurang i Soho som hette Cay Tre. Jag har inte ätit asiatisk mat på evigheter eftersom de oftast baserar sig på ris och nudlar, men här kunde man också beställa en massa smårätter, som vietnamesiska tapas, så det var lätt att äta low carb. Steve fick också sin favoriträtt Pho som är en slags nudelsoppa med kött och grönsaker.

 

Mina köttfärsfyllda grillade bläckfiskar. Vi åt och åt och svettades av de starka såserna:-).

När vi ätit klart och betalat fortsatte vi till ett kasino i närheten. Det var Steves första besök på ett kasino och efter att ha sett på när Suss och Paul spelade så tog han mod till sig och satte sig vid ett roulettbord också och lyckades till och med gå på vinst:-).

Passade på att ta en helkroppsbild när tillfälle gavs.

Gillade tavlorna som föreställer spelkort.

Första gången jag har sett att man kan låna plattång på en offentlig toalett.

Mat och mode

Så är det lillördag igen och den firar jag med massor av tända ljus framför TV. Jag hade tänkt gå på gymet på kvällen men det hanns inte med då det kom ett brådskande projekt från min bäst betalande kund och då säger man inte nej:-)

Vädret har varit minst sagt varierande idag med spöregn, en åsksmäll och strålande solsken. Förutom mitt besök till sjuksköterskan i morse har jag inte stuckit ut näsan genom dörren men instället har jag fått mycket gjort hemma. Förutom att jobba undan massor bakade jag en fyrdubbel sats ostsemlor/ostfrallor så nu har jag frukost för 12 morgnar:-). De är sååå goda att rosta (och som hamburgerbröd). Jag gjorde också en sats nöt- och frögranola som jag den här gången smaksatte med: 1 tsk malen kanel, 1 tsk malen kardemumma, 1/2 tsk malen ingefära, 1 tsk pepparkakskryddor. Nu doftar det nybakta pepparkakor i hela lägenheten. Julstämning.

Här kommer bilder av gårdagens fynd, glansiga jeggings ...

och svart klänning.

Den är längre bak och jag gillar dragkedjan på baksidan.

Nu har jag en "den lilla svarta" för flera år framöver.

I morgon kommer Steve hem. Rörmokaren hörde inte av sig idag så imorgon får Steve ringa dem igen, man tycker ju att de borde ha fått den saknade delen nu.

Vardagliga irritationsmoment

Just hemkommen från sköterskan efter ett rutin-papa-prov som man ska ta var tredje år här i England, precis som i Finland. Jag passade då på att fråga när man får kallelse till sin första mammografi och sade att man får den första när man fyllt 40:ish i Finland, Inte i England sa hon, här får man den först när man fyllt 50! Det låter väldigt sent för jag kan inte tänka mig att engelskor får bröstcancer senare än oss i Norden.

Jag frågade också om hon har någon lista på gynekologer i Wandsworth-områden som man kan kontakta för rutinkoll. När jag bodde i Finland gick jag och kollade mig en gång om året, precis som jag besökte tandläkaren, och fortfarande gör, en gång om året. Det hade hon inte men rekommenderade att jag frågade i receptionen. När jag kom dit stod det två gubbar och väntade men receptionisten sa att jag kunde komma fram. Ni kan tänka mig att öronen fladdrade på dem när jag frågade om hon hade en lista eller namn på gynekologer som jag kunde kontakta. Det hade hon inte (surprise, surprise) men bad mig försöka i den andra receptionen mittemot. Jag gick dit och där satt två personer, en äldre dam och en kille i 20-årsåldern.

Problemet med den här receptionen är att de är avskärmade från patienterna med en tjock glasruta med två jättesmå springor där det är meningen att man ska sticka in sina recept samt ett område i nedre högra hörnet med hål där det uppenbarligen är meningen att man ska prata ... om man är en meter lång ja. När jag kom dit vara bara killen ledig och jag tänkte "skyll dig själv då om du blir generad". Jag upprepade frågan om han hade en lista med namn på gynekologer i området. Va, sa han. Jag upprepade frågan ännu en gång, lite högre. Va, sa han igen . Jag tänkte, seriöst, så fel kan jag inte säga gynekolog på engelska (eller har han inte hört ordet förut?). Jag upprepade frågan ännu en gång, ännu högre, och såg hur de andra patienterna spetsade öronen, finns ju inte så mycket annat att göra i ett väntrum än att lyssna på andras krämpor. Till slut verkade det som om myntet föll och han frågade de andra i receptionen och tillslut kom en av sjuksköterskorna ut och förklarade att jag måste få en remiss av min läkare. Det tänker jag nog inte vänta på utan kommer att googla fram någon själv, trots att jag får betala för det ur egen ficka eftersom jag vill börja gå varje år.

När jag gick därifrån tänkte jag att man har som minst privatliv på ett ställe där det borde vara som störst, detsamma gäller bankerna här; man försöker utföra sina bankärenden genom att tala högt genom små, små hål i glasväggen. När man gått därifrån vet alla vad man haft för ärende, hur mycket man har på sitt bankkonto och att NEJ, man vill inte investera pengarna för 0,000001 % ränta.

Shopping och skrovmål

Brrr, nu börjar det bli ganska kyligt på kvällarna, speciellt när himlen är klar som nu.

Värmepannan blev tyvärr inte fixad idag då rörmokaren måste beställa en del, så istället tog jag bussen till Shepherds Bush och shoppingcentret Westfield på eftermiddagen. Jag kände att jag behövde komma bort från datorn lite då jag kände att stressen började krypa på. Den kom redan från morgonen eftersom jag 1) måste ringa (har stor telefonfobi) och 2) till skatteverket ännu en gång. Två dagar efter varandra kan få vem som helst stressad. Igår morse ringde jag för att kolla upp en sak som jag skulle betala (jag fattar noll av breven de skickar men vill veta vad jag betalar för). De förklarade tålmodigt och jag betalade genast efter samtalet och trodde att allt var klappat och klart. När jag en timme senare hämtade posten hade jag fått ännu ett brev från skatteverket, med ett annat belopp som skulle betalas. Så, då blev det bara att ringa upp i morse igen och be dem förklara sig. Det är såååå mycket enklare när man är anställd och företaget sköter om alla skatteärenden och man INTE behöver betala skatt på förhand som sedan justeras hit och dit.

Nå, jag gick runt på shoppingcentret som var ganska lugnt och behagligt mitt på dagen, mest arabkvinnor i hucklen  som antagligen är hemmafruar. Jag var på jakt efter ett par glansiga svarta byxor som jag planerat att köpa i ett par år redan och lyckades faktiskt hitta ett par, och på Dorothy Perkins av alla ställen. Jag hittade också en klänning på samma plats. Jag ska ta foton i morgon och sätta upp när ljuset är bättre.

Efter två timmar hade jag shoppat klart och tog bussen hem igen. Eftersom jag inte kände för att stå i ett kolsvart kök och göra mat gick jag och köpte en kebab-takeaway. Jag köper takeaway kanske två gånger om året eftersom jag anser att om jag betalar för att någon gör min mat vill jag också äta där. Den här take-awayen har bord men noll atmosfär, det är mest byggarbetare och pensionärer som sitter där.

Skrovmålet är serverat, grillade kycklingbitar med sallad och en diet coke. Perfekt LCHF. De frågade tre gånger om jag faktiskt inte ville ha pitabrödet som hörde till portionen men jag tackade envist nej:-) Det är uppenbarligen ovanligt att folk inte vill ha bröd.

Värmepannor och arga lappen

Hoppas ni inte haft en alltför plågsam start på den nya veckan. Min har gått i ett som vanligt med både gym och jobb. Kände latmasken komma krypande ikväll när det började bli dags för dagens andra gympass men eftersom vår värmepanna ännu inte är fixad så har vi inget varmvatten så det var bara att knalla iväg till gymet för min dagliga dusch och när jag ändå var där kunde jag lika bra gå på Zumban och svettas riktigt ordentligt.

Idag kom iallafall rörmokaren och kollade på vår värmepanna. Jag väntade i dörren när han med stor möda gick uppför de tre våningarna. Alla som besöker oss ser ut som om de är på väg att få en hjärtattack när de äntligen kommer upp:-)

Rörmokaren lyste med ficklampan, undersökte och småsjöng för sig själv. Värmepannan är av modell äldre så han kände inte igen märket men han trodde iallafall att det skulle räcka med att byta de två ventilerna på rören som läcker vatten. På den stora tanken fanns två "dosor", eller vad man kan kalla dem, en för uppvärmning av varmt vatten på dagen och en för natten. Jag visste inte att det fanns en dag- och nattdel i värmepannan men han skruvade också upp dem, petade lite och sedan började det höras ett litet hummande från pannan. Uppenbarligen var det allt som krävdes (hoppas jag innerligen) för att få pannan att fungera igen. Han slog emellertid av brytarna igen eftersom det finns risk för att pannan skulle överhettas på grund av de trasiga ventilerna och börja läcka ännu mer (då skulle inte grannarna nedanför bli glada:-). Han sade att någon från hans företag kommer för att fixa ventilerna imorgon när de köpt tillbehör och frysmedel. Eftersom huvudkranen var en av de som läckte och vi inte vet exakt var den andra huvudkranen fanns så måste de frysa vattnet i röret ovanför kranen för att kunna byta. Ser man på, man lär sig något nytt hela tiden och idag fick jag lära mig grunderna i hur en värmepanna fungerar:-D.

När jag var på väg till gymet i morse såg jag den här "arga lappen" på annonstavlan i vårt hus. Uppenbarligen är det någon som spottar genast de kommer utanför ytterdörren och någon granne har fått nog. Jag har personligen aldrig någon spottloska utanför dörren men ofta söndertrampade sniglar som påminner ganska mycket om en riktig seg loska. Däremot så tänder vår granne nedanför sin cigarett genast han kommer ut ur lägenheten och det stinker i hela trappuppgången.

Söndagsbrunch

Sitter med mystofflorna på och tända ljus i nästan varje hörn. Steve har åkt till sina föräldrar och stannar där fram till torsdag så jag passar på och går "all in" med levande ljus när han är borta eftersom han får huvudvärk om jag brassar på för mycket när han är hemma.

Igår gjorde vi inte många knop. Jag gick till gymet två gånger, först för Body Attack och sedan Zumba, men resten av kvällen var vi bara hemma. Steve bävar inför den kommande pannreparationsfakturan så han vill ta det lugnt med utgifterna.

Idag tog vi dock igen lördagens lättja med en fantastiskt mysig brunch tillsammans med Cecilia, Björn, Jason och hans fru Buket på restaurangen Blue Boar som hade förrätt, huvudrätt, dessertbuffe och obegränsat med bloody mary, mimosa eller prosecco för £35. Inte dåligt pris alls.

Restaurangen ligger i Westminster och när vi passerade Westminster Abbey på väg till restaurangen passerade vi tusentals små träskors med röda vallmoblommor som vart och ett representerar en person som dött i krig som Storbritanninen deltagit i, indelat i bataljoner och avdelningar (eller vad det nu kallas). Det var många kors kan jag meddela. Alla ljusa områden på bilden är kors, och det var bara en liten del av alla som fanns på området. Korsen över de som dött i Afghanistan bar också bilder av de stupade. Sorgligt och fint på samma gång.

När alla anlänt till restaurangen började vi med var sin Bloody Mary. Den var riktigt fräsch och mättande.

Till förrätt valde jag en tallrik med lax, krabba och grillade sardiner.

Uppenbarligen var jag väldigt hungrig för jag glömde ta en närbild av huvudrätten som var Sunday roast, men jag kom iallafall ihåg att ta en bild av gänget. Ser ni, Steve har klippt håret. Han tycker det är aaaaaldeles för kort, jag tycker det är alldeles perfekt, är inte så mycket för vilt skogstroll-looken.

Efterrättsbordet var välfyllt med en massa smaskiga rätter och det skulle ha varit kul att smaka på allt, men då skulle man väl inte ha kunnat sova på en vecka av allt socker:-)

Jag fokuserade mest på mörkchoklad och en creme brulee med en minimunk ovanpå. Det var meningen att man skulle bryta en bit av chokladplattan men den var så tjock att det inte gick utan att ta i plattan med båda händerna och det skulle ha varit ohygieniskt även om jag alltid tvättar händerna efter att jag varit på toaletten. Jag fick helt enkelt ta hela plattan och tog hem det som jag inte orkade, så jobbigt:-)

Restaurangen var verkligen den perfekta platsen att sitta och slappa en söndag eftermiddag. Det var lugnt, servicen perfekt och ett enmansband spelade och sjöng i bakgrunden.

När vi skulle betala blev det lite förvirring. Vi ville betala själva maten med kort och sedan ge tippen i kontanter (annars når inte tippen personalen som betjänat kunden utan restaurangägaren). Servitrisen hade dock slagit in hela beloppet i datorn och var tvungen att tala med sin chef för att få det fixat. Efter lite om och men var ordningen återställd. Jag hatar verkligen att restauranger nuförtiden utgår från att man ska betala 12,5 % i tipp och vägrar gå med på det. Om restaurangen dessutom är dyr så blir det ett ordentligt belopp för något som borde vara inkluderat i den ordinarie notan. Jag bestämmer SJÄLV hur mycket jag tycker servicen är värd, inte restaurangen.