Huh

Oj vilken dag, och speciellt morgon. Jag hann bara vara vaken i en timme innan jag fick migrän igen. Verkligen inte rätt tidpunkt med många deadlines.

Det var den tredje attacken på två dagar eftersom migränen återvände igår kväll när jag träffade Nina och hennes man Andrew på drinkar och mat (det var inte de som gav mig migrän dock:-D). Som tur var hade Nina en huvudvärkstablett i väskan som jag sköljde ner med lite vitt vin (jättebra kombination:-) och förutom att jag inte såg mer än hälften av henne på en halv timme och hade lätt huvudvärk så blev det inte värre än så. Det kunde jag stå ut med för jag vägrade gå hem i förtid.

När jag kom hem några timmar senare så var migränen som bortblåst och jag kunde sitta och jobba undan ett par timmar innan jag gick till sängs.

Steve var samtidigt ute på några öl med sin kompis Duncan i Twickenham och kom hem först efter midnatt och då hade jag redan somnat. Jag vaknade emellertid runt 7 av att Steve vände sig från sida till sida i sängen och pustade och stönade. Han hade fått nackvärk från hell och visste inte hur han skulle ligga. Han steg upp och tog värktablett, masserade någon värmande smörja på nacken och försökte placera om sina kuddar. Jag försökte också massera hans nacke lite, det var ändå omöjligt att sova när madrassen guppade upp och ner varje gång han bytte ställning. Efter ett tag så verkade det värsta släppa och han somnade. Då var klockan redan 8 och dags för mig att börja jobba.

Jag hade ganska många deadlines till idag så det var bara att sätta igång. En timme senare började jag emellertid få svårt att se texten på skärmen och visste att ännu ett migränanfall var på kommande. Det var bara att ta en värktablett och lägga sig igen. Jag låg en halv timme tills jag kunde se klart igen och försökte sätta mig framför datorn. Det tog inte många minuter innan jag kände att huvudvärken och lite illamående kom krypande. Det var bara att styra kosan mot sängkammaren igen. Där låg vi båda sedan och sov som klubbade sälar och vaknade inte förrän 12!:-)

Det var precis som om vi skulle ha varit på världens våtaste fest så utslagna som vi var:-). För att göra gårdagen ännu dråpligare så hade Steve tappat, eller snarare glömt, sin plånbok på ett av borden i puben. Han märkte det först när han kom hem och fick spendera nästan en timme på att googla fram telefonnummer till sina banker för att spärra korten. Kl. 1 på natten hade han spärrat alla sina kort och somnade på soffan med telefon i handen och vaknade först ett par timmar senare:-).

Trots att jag inte kunde börja jobba "på riktigt" förrän efter lunch så hann jag som tur var få undan alla projekt som jag planerat, vilken lättnad.

På kvällen gick vi in till Putney för middag på en av de "poshare" Weatherspoon-pubarna med utsikt över Themsen, The Rocket. Det var först igår som Steve fick reda på att puben tillhörde Weatherspoon-kedjan (dvs. billig mat och dryck). Vi har passerat den säkert 100 gånger men alltid trott att det var en vanlig restaurang, och då har den legat där i 4 år.

Torsdagar är curry night på W-pubarna och då säljer de 7-8 olika curryrätter till ett förmånligt pris. Jag äter ju varken ris eller bröd så jag valde en ceasarsallad istället som jag sprutade extra fullfet majonnäs över för extra mättnad. Gott. 

Både Steve och jag drack var sitt stort glas diet pepsi till maten och kaffe till efterrätt. Jag ville inte trigga igång ännu ett migränanfall och Steve kände att han hade druckit tillräckligt med öl igår.

Hit kommer vi nog att gå igen, på tisdagar är det t.ex. stekkväll:-). De spelar ingen musik på Weatherspoons pubar vilket jag också tycker är otroligt skönt. Vill jag lyssna till hög musik går jag på nattklubb.