Konsultarbete och högljudd träning

Just hemkommen efter ett mycket intressant Body Attack-pass. Ikväll deltog en kille jag aldrig sett på passet förut. Han såg helt normal ut men när passet började var det som om djävulen flög i honom, eller hur man nu ska beskriva det. Det var "VAU!", "COME ON!", "YEAH!" och handklappningar från början till slut. Att ingen annan föll in i hans tjoande verkade inte bekomma honom det minsta.

Under passet kom jag fram till att hans beteende kunde bero på en av dessa saker: 1) Han försöker göra sig rolig på vår bekostnad (alla andra deltagare var kvinnor ... men, han var inte lika uthållig som mig:-) 2) Han går igång på högintensiva gymklasser eller 3) Han lider av någon slags Gymtourette, när musiken går igång reagerar han genom att börja ropa och klappa. Efter ytterligare funderande så kom jag fram till att orsak nr 2 är mest trolig eftersom jag hörde att han sa till instruktören efter passet, "vi ses nästa onsdag". Jag kan ju berätta att det var svårt att inte börja småskratta, eller gapflabba om jag ska vara ärlig, och jag såg flera som drog på smilbanden:-). Skulle jag ha varit instruktören så skulle jag ha tappat tråden helt.

Vad annat har jag hunnit med, jo jag har åkt in till Suss jobb i Barbican och visat henne hur översättningsverktyget som jag använder fungerar. De funderar på att skaffa ett "riktigt" översättningsverktyg och inte ett hemlagat. Det jag använder är tämligen enkelt, allt sker online OCH det är gratis, vad mer kan man behöva:-)

Det visade sig vara ett litet helvete att ta sig dit. Normalt skulle det ha tagit ca 1 timme men jag satte till 30 minuter extra för att få lite spelutrymme. Det tog två timmar! Det började emellertid ok. Jag tog tåget in till Waterloo och bytte till Bakerloo-linjen för ett stopp till Embankment där jag skulle byta till Circle Line som är den enda linjen som stannar i Barbican. Den planen sprack ju genast när jag fick reda på att Embankment station var stängd på grund av att de uppgraderade rulltrapporna. Det var bara att fortsätta färden och stiga av i Baker Street istället, tänkte jag, och ta Circle Lane därifrån. Tji fick jag där för de hade stängt den stationen också. Det var bara att fortsätta ännu några stopp västerut (jag skulle österut) och kunde till slut stiga av på Paddington Station. Jag gick till rätt plattform och efter ca 5 minuter kunde jag äntligen stiga på ett Circle Line-tåg som gick österut. Jag hann dock bara en station så bestämde uppenbarligen tunnelbanans kontrollrum att nej nu ska vi byta riktning på det här tåget, det ska gå västerut istället. Det var bara att svärande gå ut och vänta på nästa tåg som kom mer än 5 minuter senare. SEDAN kunde jag äntligen åka i rätt riktning men kom fram 30 minuter försenad och jag som hatar att vara försenad mer än något annat! Som tur var hade Suss inga andra möten som väntade utan vi kunde gå igenom programvaran och dess funktion i lugn och ro.

Som tack för att jag kom och utbildade henne i programvaran så bjöd hon mig på lunch som konsultavgift vilket var jättegulligt, jag som tyckt att det varit tillräckligt att få en orsak att lämna mitt "kontor" några timmar:-)

Nu har jag glömt namnet på puben där vi hade lunch men maten var god.

Det blev kyckling- och sparristerrin med en senapssås till förrät (brödet lämnade jag) och ...

bergtunga (fisk) med god sås och grönsaker till huvudrätt. Egentligen serverades rätten med gnocchi, typ potatispasta, men det gick ju genast bort. Jag har beslutat mig för att strikta till mig igen när det gäller kosten, den blev lite väl liberal under och efter islandsresan med massa vatten i kroppen som följd.