Är just hemkomna efter ännu ett besök till den pakistanska restaurangen
Lahore Kebab House i Streatham, så nu sitter vi och småjäser, och småfiser tänkte jag nästan skriva, men sånt slutade jag med genast jag gav upp kolhydraterna. Tänk att det var så enkelt att få en kollugn mage!
Vi kom till restaurangen lite efter sju och då var den ännu ganska tom, 30 minuter senare var den nästan full av indier och pakistanier, ett tecken på att de gör bra mat. Både Steve och jag har kommit fram till att vi gillar pakistansk mat mer än indisk eftersom den har lite mer smakkombinationer än indisk mat som i princip bara smakar curry, oberoende av vad man beställer.
Idag hade vi en riktig köttfest. Jag beställde lammkottletter till förrätt som var perfekt kryddade. Steve valde onion bhaji.
Till huvudrätt delade vi en mixed grill som innehöll både grillat kött och fisk. Gott är ordet. Som sidorätt åt vi saag paneer som är stuvad spenat med indisk ost.
När vi gjort vår beställning så dubbelkollade servitören om vi faktiskt inte ville ha något bröd eller ris. De blir lika förvånade varje gång så man undrar ju om vi är de enda som hoppar över kolhydraterna. Steve tar naan-bröd någon gång då och då men oftare inte och aldrig ris längre. Han har lärt sig att han mår mycket bättre utan den bukfyllnadsmaten. Man blir nog minsann mätt ändå men inte svullen:-)
Massa indier och pakistanier som smörjde kråset, ett bra tecken.
När vi kom hem satt våra grannar, ett äldre par, som bor på nedersta våningen och åt middag med vin och levande ljus ute i trädgården och njöt av den varma kvällen. I bakgrunden spelade de lugn musik. Jag tror de hade en romantisk middag på tu man hand för jag har aldrig sett kvinnan så uppklädd tidigare. Allt såg väldigt romantiskt ut. Mannen är en långhårig italienare och även om han inte precis ser ut som någon adonis så har han väl romantiken i blodet:-)
Igår blev det middag från ett annat kök, nämligen franskt. Suss och jag träffades på en fransk restaurang som heter
Les Deux Salons. Maten är god där och det är lätt att få den lågkolhydrat. Fransk mat är generellt väldigt LCHF, kanske därför man sällan ser jättetjocka fransmän. Visst, de äter väl sin baugette då och då men inte som en hel måltid som man gör i andra länder utan som ett tillbehör, något man suger upp såsen med eller balanserar osten på.
Till huvudrätt blev det lax med grönsaker. Såsen var mycket god, måste ha varit mandelolja eller något i den för jag hade mandelsmak i munnen länge efteråt.
Eftersom efterrätt ingick i trerätterserbjudandet som vi hade valt, så gällde det att försöka välja det minst illa på menyn. Ostbricka ingick inte i specialmenyn men väl jordgubbar med grädde. Jag utgick från att grädden
inte skulle vara osötad utan säkert vispad med flera kilo socker och dubbelkollade med servitören när han kom för att ta upp beställningen. Jo sa han, grädden innehöll socker. Då frågade jag om jag kunde få en skvätt vanlig fullfet osockrad grädde istället. När han såg osäker ut så sade jag att nog måste de väl ha grädde i köket?! Jo, det fick han ju nog medge. Så, naturlig grädde fick jag tillslut fast det satt lite hårt inne. Jag tror han blev lite överraskad över mitt önskemål, kunde säkert inte tänka sig att någon
inte vill ha socker i sin efterrätt:-)
min mage mår också bättre nuförtiden när den endast erbjuds 100% rågbröd utan jäst, det är jästen och vetet förstås som blåst upp min mage i alla tider. Vi förundrades nu när vi var i Stockholm och man ser hur sydlänningarna äter sin frukost, de gör ju inga smörgåsar som oss utan tar av det kallskurna på tallriken och kanske en liten brödbit som de äter med resten av maten. Dessutom äter de ingen jogurt heller, och det tror jag gör oss i obalans, det är ovanligt att vi tål laktosen och ännu vanligare att vi är känsliga för mjölkproteinet, som jag blev testat för. Men inte kan jag hålla mig från att äta lite naturell jogurt ibland, men ost har jag lyckats få bort samt andra mjölkprodukter. Men alla är vi olika, förstås, det som passar mig kanske inte passar min granne...
SvaraRaderaJo, jag tror att det är speciellt vetet, och sockret förstås, som gör de flesta av oss sjuka och tjocka. Det vete som vi äter nu har ju knappt något gemensamt med det våra förfäder åt för 100 år sedan. I de länder där man är feta och sjuka så spelar brödet huvudrollen och pålägget birollen eftersom pålägg som smör och kött, enligt många ännu oupplysta, är djävulens avföda ... trots att 30 år av fettskräck och lågkalorimat har gjort oss sjukare än någonsin. Alla borde testa att ta bort vissa livsmedel en vecka eller två, spannmål först, och känna efter hur de mår. Jag tror inte att en enda skulle må sämre av det, jag kände skillnaden redan dagen efter jag slutade äta spannmål. Gud så lugn magen blev och tänk så enkelt det var att må bra.
SvaraRadera