Middag i Mayfair

Det var nära att vi inte tagit oss till Mayfair igår då Steve hade drabbats ryggskott, diskbråck eller något liknande. Han hade inga problem i torsdags men genast från fredag morgon hade han så ont i ryggen att han inte kunde gå rak. Han såg ut som ett S när han stod. Han misstänker att det är den nya cykeln som orsakat det. Den sträcker ut ryggen bättre än hans tidigare och nu protesterar ryggen mot den ovanliga, men bättre, ställningen.

Han beslöt sig iallafall för att vi skulle göra ett försök att ta oss in till stan och fram kom vi, efter ett antal smärtsamma attacker när det, som han sa, stack som knivar nere i ryggen. Måste säga att han var en riktig kämpe. Som tur var var maten god så det gjorde besväret lite mer värt.
Jag har aldrig tidigare sett så många bestick på en och samma gång, förutom i besticklådan
Middagen började med en välsmakande fransk löksoppa. De gick också runt med en korg med olika typer av frallor ett par gånger men jag tackade alltid nej (föredrar faktiskt mitt bröd). Steve åt fyra:-). Trots att han "unnar sig" oftare än jag skulle rekommendera så fortsätter han att gå ner i vikt och nådde sitt personbästa igår. Snart har han gått ned 6 kg.
Tillbaka till middagen. Det blev sparris med berneaisesås till förrätt. De är i säsong nu och de här var jättestora.
Till huvudrätt valde jag kycklingbröst, det största jag sett!, med god sås, kokta grönsaker och potatisgratäng. Gratängen var så liten att jag kunde äta den utan att få dåligt samvete.
Man kunde välja mellan chokladmoussetårta och cheescake till efterrätt, valet var enkelt:-) Den här var himmelskt god och hade äkta kexbotten, inte uppblött sockerkaksbotten.
Middagen avslutades med kaffe och en petit four.

Förutom efterrätten så var hela middagen riktig LCHF-vänlig. Hade de använt sötningsmedel i moussen så skulle den också varit 100 % godkänd. I like.

En riktigt god middag och absolut värd £25, men kanske inte £65 som var normalpriset. Servicen kunde man inte iallafall inte klaga på, effektivt som ett väloljat maskineri och där alla servitörer talade med österuropeisk accent.

Enligt informationen som vi fått skulle jazzbandet börja spela kl 22, men när klockan började närma sig elva och de inte gjort annat än satt upp sina instrument så sket vi i det och åkte hem.